ibland undrar jag om jag har för höga krav? men jag tror faktiskt inte det... det är bara det att det är så längesen vissa saker hände så jag minns dem knappt, och hur de kändes och hur det var. det jag pratar om är
en ömsesidig äkta kärlek. känslan att t.ex. komma hem till någon som längtat efter dig, väntat till eftermiddagen ska komma så han äntligen får träffa dig efter jobbet, laga mat ihop, tramsa och fjanta, skojbråka, få somna in och vakna upp bredvid. när du ser in i hans ögon ser du hur mycket han tycker om dig, det finns absolut inget tvivel. hjärtat tar två snabba slag, det pirrar till i magen en aning och du bara känner hur fruktansvärt lycklig du är! lycklig som har en bästa vän, en du kan lita på, en du känner dig trygg hos, en som är glad att du är bara hans och ingen annans. en att dela vardagen med, en som finns vid din sida vid med- och motgångar, en att göra massa roligt med; resa, umgås med vänner, se nya platser och träffa nya människor. en som visar dig sin respekt, uppskattar dig och vågar visa det.
jag måste erkänna att lite rädd är jag också. det är till en början en väldigt otrygg mark, men ger du inget vinner du inget heller. jag längtar till den dagen jag
vågar ge hela mitt hjärta, vågar se och släppa in. våga ge mitt hjärta till någon som uppskattar det, tar hand om det, vägrar skada det. någon som vill visa upp mig, vara stolt över mig för den jag är och att jag är hans. herregud, jag skulle spricka av glädje. och det är den känslan jag ofta längtar efter, och då längtar jag något så otroligt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar