Börjar bli riktigt rastlös. Har massor att göra med min uppsats, men jag kan ju inte hålla på med den dagarna i ända! :O Orkar jag inte, hur gärna jag än skulle vilja.
Nu medan jag vart hemma här i snart 1 ½ månad känner jag verkligen att här kan jag inte vara resten av mitt liv. Jag måste få komma iväg några år och se något annat. Det som är jobbigt för stunden är att jag inte har någon fast plats att befinna mig på. Lägenheten i Karlstad ska snart sägas upp, måste söka jobb, vart? Känns som man ständigt är på resande fot på något vis. Det ska bli riktigt skönt att så småning om få ett jobb och en riktig, egen lägenhet! Att hålla på såhär går för ett tag, för en människa som jag som är beroende av trygghet och fast mark under fötterna och nu är det på bristningsgränsen. Därför känns det verkligen som det är dags att slå sig ner snart, väldigt snart! Här hemma har jag inte byggt upp ett sådant liv, inte i Karlstad heller. De senaste 3 ½ åren har gått ut på att hatta runt. Stockholm, Orsa, Karlstad. Nu kan vi ju stryka Stockholm i alla fall. Tur att hjärtat är flyttbar. Han jobbar ju precis vart som helst i Sverige. Usch, blir stressad av att tänka såhär. Just nu är det som det är, och det går inte att göra så mycket åt situationen. I januari däremot, då har det nog hänt en hel del. Då vet jag nog (förhoppningsvis?!) vart jag ska ta vägen. Är inte riktigt tillfreds med min vardag för stunden, livet är mycket lättare att leva när Han är i min närhet. Då är jag lugn. Då kan jag sova bra. Annat är det nu när Han är borta. Känner mig inte hel.
Nej fy. Dagarna går för runt. Vill att det ska hända något! Tur att jag ska ut på roadtrip om en si sådär två veckor med pumorna :) Ska bli underbart att få ut och lufta sig!
Nu blev det mycket text. Jag vet. Fick bara lov att få ur mig lite av dagens funderingar. Punkt.
Jag sitter och ler, för jag känner precis samma sak.. I januari/februari kommer jag börja söka jobb inför sommaren, men vart ska jag söka? Vart vill jag bo? Hur kommer det se ut mellan mig och D då? För i Västerås vill jag helst inte stanna kvar, velat härifrån i typ 1 ½ år. I mars/april hoppas jag att jag vet vart jag ska ta vägen. Men du har säkert större ångest än mig nu med tanke på att det bara är någon månad kvar till examen. Vill bara att du ska veta att du inte är ensam om en massa funderingar.. :P Ödet, vad säger det?
SvaraRaderaJa precis! Vi är nog i lite samma sits du och jag :) bara det att min examen, som sagt, är bara om någon månad... :O Löser väl sig, som allt annat. Men ödet ja, var just det. Jag är så dålig på att ta saker som de kommer :D Helst såna här viktiga grejer. För det kommer vara ett stort steg man tar nu i januari! Vi får hålla varandra i handen och hoppas på det bästa :)
SvaraRaderaJa vi får hålla varann i handen och hoppas på det bästa! Ja sånna här viktiga saker vill man ju helst veta lite i förväg vad som ska hända, vad det bästa valet är osv. Har en känsla av att valet jag/vi gör kan avgöra så mkt hur det kommer se ut i framtiden. Vart man kommer bo, vilka människor man kommer träffa.. osv. Nej usch, vågar inte tänka på det. Men gör det ändå. ;P
SvaraRaderaExakt! Vi tänker helt samma :) Och, ja. Det är jätteläskigt! Försöker ta det med en nypa salt, men det är inte så lätt :P Det är ju inte så himla bara att flytta ifall man inte trivs dit man flyttar heller... Mycket med det här ju!
SvaraRaderaNej.. det är inte bara bara och flytta.. :P Får hoppas att det löser sig till det bästa för oss båda. <3
SvaraRadera