på senare tid har jag på något konstigt vis lyckats få en sådan. en stalker alltså! när jag om Ems var ut här i stan för några veckor sedan träffade vi ett gäng killar. vi dansade allihopa, "trevlighetspratade" innan vi skildes åt för kvällen/natten. precis innan jag och Ems kliver innanför portdörren kommer en bil i ilfart och tvärnitar (föraren får kärringstopp) bredvid oss där vi går. det visar sig vara killarna vi precis sagt hej då till. personen som sitter i passagerarsätet vill prata med mig och ber om mitt nummer, varpå jag talar om att jag inte är intresserad av det förslaget och att jag har pojkvän. killen i fråga talar om att han tyckte det var kul att träffas iaf. bra, det hade ju kunnat sluta där! alla nöjda och glada! men icke. dagen därpå, när jag och Ems precis hade kommit fram till Orsa fick jag ett sms: hejsan :) tack för numret igår :) he he. som jag aldrig gav honom!! den första frågan jag ställer mig är; hur lyckades han få tag i mitt nummer genom att endast veta mitt förnamn? den andra frågan jag ställer mig är; varför ens lägga ner energi på att leta reda på ett nummer till en person som är upptagen?! jag svarade inte och hoppades på att människan skulle ge upp. men under den kommande veckan fick jag ett par sms till. jag svarade inte på något. nu har den här personen dessutom "vänförfrågat" mig på facebook, två gånger. jag har nekat båda gångerna. dags att ge upp kanske?!
en liten tanke bara. grrrr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar