Snurr

Det är så mycket jag skulle vilja skriva om på något vis. Men då skulle inlägget bli på tok för långt och ingen skulle orka läsa :)
För stunden, och de senaste dagarna, känner jag mig lite besviken på folk i min omgivning. Ibland kan jag undra vad jag gjort världen för ont? Man tror att man är omtyckt för den man är och de val man gör. För det är ändå mitt liv! Om ändå folk kunde låta bli att "tycka" så mycket. Tyck gärna med mig, men inte bakom min rygg. För det hjälper inte mig det minsta kan jag med all säkerhet tala om! Hädanefter ska jag inte prata så mycket om mitt "privatliv", eftersom det så lätt döms bakom min rygg. Jag tycker att det är tråkigt att det ska vara så, för jag är verkligen en sån person som har lätt för att berätta om mina problem. Vad finns det att dölja? Jag menar, alla är vi människor och har våra problem. Stora som små. Och varför ska man inte kunna prata om dem? Ofta hjälper det faktiskt att lätta på hjärtat. Men det är inte kul när de man anförtror sig till sedan tillsammans med andra ska bedöma ens situation och "tycka" en massa. Det är inte därför jag berättar om det som händer i mitt liv. Jag delar mina tankar och upplevelser med andra för att andra ska dela sina med mig. Jag tänker inte vara som en öppen bok när jag bara bemöts av massa stängda. Tråkigt!

MICHAEL JACKSON IS THE SHIT!! IN YOUR FACE!