Complain

Tillåter mig att klaga lite, på min livssituation. Har varit nere ett tag, förlåt, men försöker hålla huvudet uppe i alla fall. Tycker bara att det är så sjukt jobbigt när Mats är borta. Att igår få höra det jag absolut inte ville höra gjorde inte saken bättre; jobb i tre veckor till, utan ledigt. Och att veta att dom jobbar effektivt i tre timmar av elva, som dom inte ens är ute på spåret, suger. M försökte trösta mig med att dom får ju betalt för dom där elva timmarna. Men det hjälper mig faktiskt ingenting! Klart det känns fint för dom att bara behöva slita en liten stund och få betalt ändå, det är ju en tröst för dom. Men som sagt, inte för mig. Det hade känts mycket bättre om det varit så att dom där timmarna går att jobba in så han får komma hem tidigare, men det fungerar ju inte riktigt så tyvärr. Egentligen - vad spelar det för roll om det blir förlängt där dom är nu? Han skulle säkert ändå åka någon annanstans när jobbet tar slut på ett ställe, så fattar egentligen inte varför jag deppar ihop så för tre veckor till. Nu är han i alla fall "bara" ca 27 mil borta. Nästa jobb kanske blir i Kiruna? Var glad Johanna, han är ju nästan i grannskapet!
"Du ska inte vara ledsen, du är ju en sån som är glad jämt!" säger han. Men man orkar inte vara glad jämt, inte ens jag. Allt går givetvis i vågor, och nu "vågar" det rätt mycket på oceanen.

Behöver något att se fram emot känner jag...

Älskar ju dig! Om du bara kunde vara hos mig mer... Mest hela tiden om jag får önska hejvilt ♥