12/2-10

blev datumet då kyrkklockorna ringde för Andreas Totte Hansson. Klockan 11.00 på förmiddagen hörde jag dem och jag fick en väldigt konstig känsla i kroppen. Jag tänkte på Nina, föräldrarna och så många andra som jag känner som satt där i kapellet för att ta ett sista farväl.
Egentligen kanske jag också skulle ha vart där, tänkte på det. Kom i kontakt med Andreas genom Nina och vi umgicks mycket en tid. Jag kom inte alltid överens med honom, men vi hade många vänner gemensamt och han var på den tiden tillsammans med min bästa vän. Han hade konsten att reta mig till vansinne, vilket han ofta gjorde och hade roligt åt. Det har faktiskt jag med såhär i efterhand! Det var en tid att minnas. En tid som jag ändå inte ångrar det minsta, utan ser det som en tid vilken jag fått många livserfarenheter ifrån.

Vi ses säkert Andreas, men inte än. Vila I Frid!