Ena stunden skrattar jag och nästa är det som att något mörkt drar över mitt ansikte (lär ju se lite smått schizo ut). Mycket tankar som snurrar runt uppe i bollen nu för tiden... Vet, man ska inte tänka för mycket och för ofta. Men ibland måste jag ju ?! Det jobbigaste är att jag inte blir riktigt klok på mig själv. Varför ska det behöva vara såhär? Många har gett rådet att prova en väg, istället för att stå och stampa vid det där förbaskade vägskälet. Men varje gång jag provar en väg blir jag inte riktigt nöjd ändå... Kan ni förstå att man kan bli riktigt less på sig själv ibland?
Ta dig i kragen, kvinna!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar