såna här inlägg kommer inte så ofta, men måste få ur mig lite sk. irritation. att folk ens behöver yttra sig om framtidsplaner, samtidigt som det tydligen inte är någon idé att planera? jag förstår bara inte hur det går ihop? min syn på det hela är osäkerhet. var inte tillsammans med någon om du inte vågar planera, se framtiden ihop med den du älskar, utan låt då bli i så fall. det är väldigt konstigt att inte drömma och planera. det handlar om att våga satsa och tro på det man gör. annars kan man bara lägga ner. jag menar, se på mig. ett praktexempel på att ha satsat och förlorat (inte bara en gång). men vad har jag förlorat egentligen? inte särskilt mycket har det visat sig. jag ser det som så att jag lär mig och får erfarenheter. tråkiga erfarenheter visserligen, men det gäller att se på dem på rätt sätt. annars lär man sig inget heller. onödigt att safea och bädda in allt i en bomullslåda och tro att det gör det hela bättre och "säkrare". glöm det. det är i alla fall en sak jag lärt mig :P spelar ingen roll hur du gör. det blir alltid som det blir. så varför dra ut på det? blir det rätt så blir det, och hatten av för det i så fall! det är det jag strävar efter på kärleksfronten, att det bara ska kännas jävligt rätt :) då behövs det inte tänkas så jävla noga. känns det bra så gör det, man vet det när man väl står där. så är det bara. jag ångrar ingenting jag gjort i mitt liv, även om det ibland inte blivit så bra resultat. men vem får det livet igenom? jag är glad över mina erfarenheter, det är därför jag kan skriva detta för jag vet precis vad jag pratar om. man gör vad som krävs i ett förhållande, klandra inte någon för att vara snabb, inte tänka efter bla bla. det är ingen som vet vad som ligger bakom besluten som fattas. för att ta ett exempel undrade jag vid ett tillfälle om jag var för snabb med att flytta ihop med Mats, men slog bort den tanken direkt. för nej, det var jag inte. det var rätt för oss då. för att överhuvudtaget få ihop våra liv med jobb och kunna ses när vi var lediga. vi hade varit tillsammans i över ett halvår, och när man är i den här åldern behövs det inte så mycket längre tid. glöm att om jag träffar en kille att jag tänker vänta i flera år innan vi flyttar ihop, för tusan! då är man ju pensionär snart :D hallå, jag är inte 18 längre.
nej nu ska jag sova, tack och godnatt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar